Här är en något längre version av talet jag höll på under ambassadörsceremonin och firandet av Biologiska mångfaldens dag i Borås. Nu är Vilda Honungsbins Ambassad officiellt inrättad! Initiativet Arternas Ambassad är startat av Naturkulturföreningen Skimmor och härvor. Se länk nederst på sidan. (OBS! Biet på bilden är ett solitärbi, och inte ett honungsbi).
Fridlyst hjärntryffel
Vårens Löjtnantshjärta
Begärets officer
Ögontrösten för dem
som vill ha mer
än ett rågat Hästhovsugglemott
för att Solvända om
och Hjärtstilla begär.
och Påfågelöga,
och havsnejonöga
lyfter blicken
från Grå navellav
Bejakleja där Ormbärens gift,
Vänderot om
till Härfågelns här
Fröjdgökbi för dem
som är nöjda
med Liten fatsvamp.
Honungsbiet ser att gult ihop med ultraviolett blir bipurpur. Denna kombination av färg finns på ungefär 1/4-del av alla blommor, för att förstärka biets sikte mot pollen och nektar.
Jag ser att lövträd med brutna grenar som tillslut bildar hålrum, i en stam med en inre diameter av åtminstone 40-50 cm knappt längre finns. Att honungsbinas bostäder inte längre skapas av naturliga processer.
När människan uppfann den stapelbara bikupan år 1852, raderades i princip 4000 år av naturlik bihållning och kup-arkitektur ut. Människans relation till honungsbina är lika lång, såsom deras första källa till socker. Till en början jagade människor bin och plundrade deras bon på honung. Så småningom övergick jakten till odling, i egenhanda tillverkade kupor efter platsens material och förutsättningar, biodlarens hantverkskunskap och lekfulla behov att skänka kupan ett symboliskt värde. Kuporna gavs djur- eller människolika gestalter; munkar, helgon, madonnor, lejon och björnar, ibland omgärdat av ett altarlikt tak. Dessa var runda, urholkade stockar eller flätade korgar som täcktes med lera. I en rund form blir värme och luft jämn. Så är det inte i dessa stapelbara lådor, såsom vi känner bikupor från år 1852 fram tills idag.
I ett ihåligt träd kan bina omgärdas av det ekologiska system som de utvecklats i och anpassats efter under miljontals år. De kan dela rum med klokrypare, som äter de kvalster som honungsbin kan drabbas av. De får ett rund ingång till boet, vilket gör det lättare för spejarbina att försvara honungen mot andra arter som vill åt den. De kan klä insidan av propolis, en antibakteriell massa som fungerar som en extra hud. De utsätts inte ständigt för att en människa öppnar locket för att övervaka eller kemiskt behandla dem mot angrepp från kvalster. Denna handling som försvagar bina, genom att propolishinnan bryts, bina exponeras för drag där viktiga feromoner vädras ut vilket skapar stress och stör kommunikationen dem emellan. Samtidigt är kupan så stor att svärmning hindras. När biorganismen svärmar och delas och en ny koloni skapas, sänks nivåerna av kvalster.
Men det är hissnande när jag går i ekskogen hemma, och ser att de där 120-åriga träden kanske har 50-100 år kvar innan de kan bli bostäder åt vilda bin. Och de måste bli utsatta för starka vindar, så stammarna blir tjocka. Ekarna som nu befolkar gamla ljunghedar. De träd som när de en gång planterades och bildade en skog, tog Hallands människor ur svår svält under emigrationen.
Om hösten måste vädret stämma, vindstilla, soligt men ändå fuktigt för att frigöra nektarn ur ljungen. Nu bygger honungsbin sitt vinterförråd av mat. Men de får inte äta för mycket, så de blir dåliga i magen och en för tidig vårvinterdag tvingas ut ur kupan för att sen riskera att frysa ihjäl.
Vilda honungsbin och Ljung. Hur ska jag kunna fokusera på en art, när den ständigt leder vidare till nästa? Kanske är det just det där tillsammansskapet, respekten att nyttja enbart en del och samtidigt var oskiljaktig från det hela.
Jung,
säger Ljung
med augustispröd röst!
Späd jaget över lapptäckslik hed.
Låt egot dö,
ge plats åt ett frö,
låt arterna sluta evig fred.
Låt jaget uppgå i sårbar förening,
i relationer och närvaro
inför alltets mening.
Bland Fibblemurarbin och Nålginst
utan kapitalförlust och marginalvinst
Standard och bnp från 70-tal
med mjuka värden och bildningsideal
Hedmätare, Violmott och Sikelsäckmal
Prunka fritt i frisk ekonomi
som Blåklocka ihop med Klocksolbi
Hur växer Ljung, hur växer en art,
som knopp blir till blomma, och därefter kart?
Hur spirar förändring från handlingens lott
från hedens Silversmygare och Timjanmott?
så ihop alla kroppar
brist ut alla knoppar
en grupp ljungögontröst med enad röst
ropar ”vilda och tama tillsammans är störst”!
